En regnig septemberkväll välkomnade vi Cecilia Sandbring till HSBF.

Cecilia bor i Kalmar och är bland annat frilansande redaktör för tidningen Släkthistoria.

Hon är också vice ordförande i Skånes Släktforskarförbund.

Kvällens föredrag handlade om hur det kunde gå till att träffa sin tillkommande, förlova sig och ingå äktenskap förr i tiden.

Vikingatiden

Det var en hednisk tid och männen fick ha flera kvinnor. Det gjorde att det blev brist på kvinnor. Äktenskapet var ofta en ekonomisk uppgörelse där brudens föräldrar fick en ekonomisk kompensation när deras dotter skulle gifta sig. Det ingick alltid en hemgift. Vigselförrättaren kunde vara brudens far. När kristendomen kom till Norden i slutet av vikingatiden hade kvinnan rätt säga nej om hon inte ville gifta sig med sin friare.

Kyrkböcker

1686 kom kyrkolagen, som bland annat innebar att prästerna skulle ha koll på alla invånare. Alla som vigdes skulle noterades. De tre lysningsdagarna skulle också antecknas. 1748 skärptes lagen och prästerna skulle bli mer noggranna.

Hur träffades de?

Det var på olika mötesplatser de unga tu träffades. Det kunde vara under slankveckan då de flesta var lediga, på marknader, på dans, under högtider som jul och påsk eller till och med i kyrkan. Man lärde ofta känna de som bodde i trakterna. När man funnit någon man var lite extra intresserad av tillverkade man små gåvor och gav till varandra.

Frieri

Friaren kom till flickans hem och ställde först frågan till flickan som kunde säga nej om hon inte ville gifta sig med friaren. Flickan hade viss valfrihet men förblev hon ogift var det svårt att försörja sig. Ekonomin hade stor betydelse för om föräldrarna godkände friaren. Även sönerna skulle lyssna till sina föräldrar innan de begav sig iväg och friade till någon.

Trolovning

Trolovning föregick äktenskapet. När frieriet var accepterat var det juridiskt bindande. Bröllopet kunde hållas långt efter trolovningen.

Genom 1734 års lag förlorade trolovningen sin ställning som juridiskt bindande.

Förlovning

Förlovning var en symbol för kärlek mellan två individer. I början av 1800-talet började man byta ringar och flickan fick någon liten förlovningsgåva.

Förlovningar annonserades i tidningen. Till och med uppslagna förlovningar kunde annonseras. Det gick att bryta en förlovning utan konsekvenser.

Lysning i kyrkan

Enligt vår kristna tradition skulle det lysa offentligt tre gånger i kyrkan. Församlingen fick då en chans att framföra om det fanns något hinder för äktenskapet. Man hade mottagning i flickans hem och då fick paret lysningspresenter.

Vigseln

Vigseln kunde ske hemma, i prästgården eller i kyrkan. Man valde ofta en dag då många var lediga. Till en början var söndagenden vanligastebröllopsdagen. Vigseln hölls då under högmässan. Längre fram blev lördagen den stora bröllopsdagen.

En vanlig anledning till skilsmässa var om någon varit otrogen, om man varit tvingad att gifta sig, om någon varit elak eller om någon av dem försvunnit.

Bröllopsfest

Bröllopsfesten var en högtid med släkt och vänner och hölls i brudens hem.

Värdfolket stod oftast för dryck och gästerna tog med mat. Under festen gjordes insamling till socknens fattigkassa. Man dansade och hade trevligt under tre dagar. Morgonen efter bröllopet fick bruden en morgongåva och detta skulle vara en slags pension om maken dog före bruden.

Brudkläderna

Brudklänningar har förändrats över tid. Från att ha varit i olika färger till att de blev svarta. Det var högre ståndskvinnor som började traditionen att använda vita klänningar.

Man kunde hyra brudkrona av kyrkan. Buketten var ofta av pappersblommor.

Brudgummen bar svart rock och vit skjorta.Längre fram blev det frack och naturligtvis bar de hatt.

Skrock och vidskepelse

Många riter skulle genomföras för att äktenskapet skulle bli lyckligt. Till exempel innebar blåsigt väder på bröllopsdagen oro i äktenskapet och regn i brudkronan betydde lycka.

 

Efter föredraget avslutades kvällen med en liten fika och mycket eftersnack.