Efter årsmötet på Marina Plaza i mars lyssnade de många åhörarna på föredraget ”Följ med på resa bland kalaskokerskor, iskarlar och bönhasar”. Åsa Hässlekvist är folklivshistoriker och har arbetat på olika museer i snart 40 år. För 20 år sedan landade hon på Fredriksdal museer och trädgårdar. Åsa höll föredraget helt utan tekniska hjälpmedel. I stället visade hon upp foton och en del föremål.
Vi fick höra om Helsingborgs utveckling under 1700- och 1800-talen med skiftet från en plats som ingen ville bo på till en växande stad. Helsingborg var den enda staden i nordvästra Skåne under hela 1700-talet med rätt till export och import. En del varor var förbjudna i Sverige men fanns i Danmark. Det ledde förstås till smuggling, men smugglarna jagades av strandriddare.
Åsa Hässlekvist berättade om dykeridirektören Fredrik Wilhelm Cöster och hans kusinmaka Catharina. Det var han som byggde Fredriksdal, från början ett sommarhus utanför staden. Fredrik Cöster var direktör för Södra bärgningskompaniet som hade den kungliga rätten att bärga vrakgods och skepp längs kusten från Varberg till Åhus.
Åsa Hässlekvist visade en peruk och berättade om yrket som perukmakare. Yrket dog ut i Helsingborg under 1700-talet eftersom efterfrågan på peruker sjönk drastiskt när invånarna började visa sitt eget hår.
Vi fick höra om skråväsendet, gesäller och mästare. Det var mästarna som avgjorde vilka gesäller som fick bli mästare, en förutsättning för att få utöva yrket. Gesäller som inte fick bli mästare behövde ändå försörja sig och familjen. Det innebar att en del blev bönhasar, de utövade hantverket utan laglig rätt. Straffet kunde bli att de blev av med sina verktyg och jagades iväg från orten.
Åsa Hässlekvist avslutade med att prata om kalaskokerskor som hyrdes in vid kalas, sojakokerskan Maria Hägglund och iskarlar som levererade is till den tidens kylskåp.